I svensk offentlig sektor pågår just nu en strategisk
diskussion om behovet av större sammanhang – en diskussion som ofta mynnar ut i
krav på ökad samverkan mellan kommuner. Genom samarbeten hoppas man minska
sårbarhet, säkra kompetensförsörjning, öka kostnadseffektiviteten och höja
kvaliteten i den kommunala servicen. Särskilt för mindre kommuner framstår
samverkan som en möjlig väg framåt. Strategiska samarbeten har därför blivit en
viktig del av den kommunala styrningsrepertoaren. Men vad krävs egentligen för
att sådana samarbeten ska fungera över tid?
Vid detta seminarium diskuteras resultaten från en färsk
doktorsavhandling som bygger på en longitudinell studie av strategiska
samarbeten i fem svenska kommuner. Avhandlingen undersöker samverkan inom
verksamheter som lön, IT, miljö, räddningstjänst och avfallshantering – och
visar hur politiker och tjänstepersoner gemensamt formar målbilder, roller och
ansvarsfördelning. I fokus står de praktiker som skapar stabilitet, men också
de faktorer som destabiliserar samarbetet.
Seminariet ger ett dynamiskt perspektiv på styrning där
strategiska samarbeten inte förstås som fasta strukturer, utan som relationer
som ständigt måste underhållas och omförhandlas. Vad betyder detta för ledning,
styrning och ansvarstagande i kommunal samverkan? Med hjälp av teorier om
marknadsskapande introduceras tre styraktiviteter – renodling, re-etablering
och reparering – som bidrar till att stabilisera samarbetsrelationer, samt tre
typer av konfliktdynamiker – strategifiering, standardisering och iterering –
som utmanar stabiliteten.
